måndag 30 april 2012

Doktor Glas

Många tankar började snurra runt i huvudet efter att jag läst doktor Glas. Känslor som ensamhet och ångest. Känslor som kärlek.

Har man rätt till att döda en människa för att rädda en annan? Är det typiskt för sin tid eller inte? Hur skulle en liknande situation sett ut idag? Skulle det finnas en annan lösning?  Var dådet den ända utvägen för doktor glas?

Jag tycker att boken var ganska bra, men att doktor glas analyserar varenda liten händelse gjorde boken lite långtråkig. Jag gillar hur Hjalmar Söderberg arbetar med resonemanget om rätt och fel. Och vad som kan ge upphov till att döda en annan människa. Är det ensamheten, kärleken eller känslan av att göra något stort?

söndag 19 februari 2012

försök att inte tänka på vad du tänker

Klockan. Ett. Alla fönsterrutor är inte likadana. Bubbligt glas på den. Där var det klart. Undra när de byttes ut. Kanske för längesen. En penna kom och krossade rutan så det var därför den byttes ut.  Haha, nej för överanalyserat. Inte så bra isolerat. Är det dubbelgas. Bordet för lågt för att kunna lägga  benet över det andra. Lyfter på rumpan. Varmt och lite svettigt. Usch. Varför köper skolan in plaststolar. Skinntyg ventilerear ju. Katarina alltid brinnande. Men inte för Proust, vad nu? Rolig video i alla fall. Vad mycket nedlagd tid. Får upp en bild av staplade nationalencyklopedier och backar. Haha. Duken flyger långstamt upp i taket. Undrar om det finns en liten motor i korven längst upp. Låter som det. Nej men det finns ju ingen elkabel till den. Men en självdrivande motor kanske Får inte glömma bort att låna boken. Lånekortet. Ligger i skåpet. Drömtydning och undermedvetenhet. Vadå vad jag tänker på nu. Jag tänker på att jag tänker. Det är ju en tanke. Okej koncentrera dig på att inte tänka på att du tänker. Vad tusan det går ju inte. Okej. Röd luvtröja! Fin, ser skön ut. Nej nu intalade jag mig själv att tänka på något annat. Kallt i klassrummet, måste vara de outbytta glasrutorna. Rör jag mig så ser huset utanför bubbligt ut. Om någon på andra sidan ser in så ser jag bubblig ut. Hej jag är en fisk. Störd du är. Som vid vattenytan. Bra där - tänkte jag inte på att jag tänkte. Vem kom in i klassrummet. Ögonkontakt med Moa. Förstår hon inte mitt minspel. Vem. Kom. In. Aja. Skitsamma. Träna ikväll. Kanske ska kolla vad för pass det går på Odenplan. Nej Moa, det var inget speciellt. Nej juste inga mobiler. Tar det sen. Eller kan jag göra det diskret nu? Nej det skulle vara komiskt. Och läskigt. Juste matteprov fredag. Plugga. Stadsbibblis efter skolan kanske. Och barnvakt imorgon. Ja idag får det bli  stadsbiblan. Hoppas jag har pengar till en kaffe. Klockan. Fem över Ett. Okej koncentrera dig nu.


Jag tycker att det var väldigt svårt att skriva en text där man ska skriva tankar. För att skriva tankar måste man tänka på hur man tänker och då blir det mer som en sammanhängande text. I början gick det verkligen trögt men efter några meningar kom man verkligen in i det. Roligt. Men nu är det svårt att komma ur banan med en tanketext för att skriva en meta-text. Frustrerande! Jag stoppar här och slänger in en bild istället. På drömmar. Som man kan ta på.

recept.9995.460x345.jpg

http://www.alltommat.se/Recipes/2009/Andra%20recept/recept.9995.460x345.jpg


tisdag 29 november 2011

Tankar om Strinbergs "Leka med Elden"

Föreställningen Leka med Elden  var lysande. Jag vet inte vad det var jag fastnade för mest. Kanske var det den ljusa och enkla miljön, de fulländade karaktärerna eller de noga utformade scenerna som chockerade och skrämde. Jag upprördes över det faktum att livet inte blir som man tänkt sig, och det här var värre än vad jag kunnat föreställa mig.
Jag tycker att teatern får med många intressanta teman. Ett tema är förslagvis moral och heder. Man kan fara hur illa som helst, må dåligt - men så länge man inte visar sig svag och behåller sin stolthet så spelar det ingen roll.

tisdag 30 augusti 2011

Are we loosing our listening?

We are loosing our listening.
Jag håller delvis med. Vi har svårt för att ta upp ljud runtomkring oss och sorterar även bort större delen. Men missar vi något? Ibland ja. Men oftast - nej. Jag tror det är bra att vi människor har förmågan att kunna sortera bort orelevanta ljud och koncentrera oss på det som är viktigt. Exempelvis när någon pratar. Hur skulle det då vara att höra alla andra ljud och registrera dem samtidigt? Rörigt. Ska vi inte vara glada över att innehava förmågan att kunna koncentrera sig på en sak istället för att vara missnöjda med det vi inte hör? Kommer jag att bli erfarenheter rikare över att kunna specialisera mig av ljudet från kaffemaskinen, klackskorna i trapphuset eller det ringande bestickklingandet när pappa tömmer diskmaskinen? Förmodligen inte.

Däremot tror jag att vi underskattar tystnaden. Hur låter tystnaden?

onsdag 13 oktober 2010

Elixir

Efter att ha läst novellen Elixir och sedan kollat på filmen baserad på denna berättelse, fick vi en fråga; Vilken av dessa två berörde oss mest?

Jag tycker att båda var väldigt bra. Språket i novellen berörde mig både negativt men framförallt positivt. Att den var skriven på "invandrarsvenska" var till en början övervägande störande. Det var svårt att fokusera och även få upp en rytm i huvudet. Efter ett tiotal rader i novellen var detta som bortblåst. Då brydde jag mig inte om den dåliga svenskan. Då hade novellen blivit så pass spännande att detta inte hade någon negativ inverkan. Tvärtom. Språket förtydligade istället handlingen och gjorde att den blev mycket mer spännande. 
Detta tycker jag att filmen hade tappat lite av. Där var handlingen mycket mer konkret, och berättaren förklarade i mina ögon för mycket. Utrymmet för att tänka och tolka själv hade försvunnit och tonats ner. En sak jag verkligen hade gillat i novellen. Däremot hade filmen fått med en skön chargon. Den var väldigt komisk. Det tycker jag är viktigt - att kunna väva in komik i en allvarlig sak/ämne, utan att grundtanken faktiskt förlorar sin karaktär. 

onsdag 22 september 2010

Poesi



Poesi. Jag gillar det. För mig är poesi känslor som är uttryckta i ord. Ett språk där det inte finns några rätt eller fel. Att poesi kan tolkas så olika beroende på vad man är för person fascinerar mig. Jag gillar att poesi och dikter kan väva in så mycket poäng och budskap i en simpel text.
      Jag lyssnar mycket på poesi. Sångtexter är ju en typ av lyrik. Efteråt tycker jag om att fundera på textens budskap samtidigt som tankarna vandrar vidare och övergår till en sorts nyfikenhet över vem personen bakom texten är. Vad har personen i fråga varit med om?
     De flesta poeter har ju ett ganska knasigt förflutet, dock behöver man ju inte ha varit med om en tragisk/rolig sak för att kunna skriva en bra dikt. Det krävs bara lite fantasi. Jag skriver sällan dikter. Men det händer. Ibland är det skönt att kunna formulera sina känslor och att skriva av sig på ett vackert sätt.

En stor poet som jag beundrar är Edith Södergran. Hennes dikter som snart är hundra år gamla känns lika aktuella idag som då.  Tidlösa helt enkelt.

Utdrag från Dagen svalnar...


IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.


När jag sökte runt bland dikter så fann jag även denna som jag fastnade lite extra för. Dock hittade jag inte vem som skrivit den.


brev från din dotter..

du
har aldrig varit
som alla andra
inte en sådan
pappa
som socialstyrelsen rekommenderar
inte en sådan pappa som alltid är närvarande

du är
flyktig, inåtvänd, onåbar
sårbar
men
dina vackra ögon
din känsliga mun
din karismatiska utstrålning
den kreativa
konstnärssjälen
din uppfinningsrika
överlevnadsförmåga
den djupa filosofiska ådran
allt
lever vidare i dina barn
och din outtröttliga
kärlek
till de små och utsatta
de hungriga
de gömda
din osvikliga tro på
fred och frihet
har du gett i arv
till oss

och vi vet
pappa

att ingen människa är illegal







fredag 17 september 2010