Poesi

Poesi. Jag gillar det. För mig är poesi känslor som är uttryckta i ord. Ett språk där det inte finns några rätt eller fel. Att poesi kan tolkas så olika beroende på vad man är för person fascinerar mig. Jag gillar att poesi och dikter kan väva in så mycket poäng och budskap i en simpel text.
      Jag lyssnar mycket på poesi. Sångtexter är ju en typ av lyrik. Efteråt tycker jag om att fundera på textens budskap samtidigt som tankarna vandrar vidare och övergår till en sorts nyfikenhet över vem personen bakom texten är. Vad har personen i fråga varit med om?
     De flesta poeter har ju ett ganska knasigt förflutet, dock behöver man ju inte ha varit med om en tragisk/rolig sak för att kunna skriva en bra dikt. Det krävs bara lite fantasi. Jag skriver sällan dikter. Men det händer. Ibland är det skönt att kunna formulera sina känslor och att skriva av sig på ett vackert sätt.

En stor poet som jag beundrar är Edith Södergran. Hennes dikter som snart är hundra år gamla känns lika aktuella idag som då.  Tidlösa helt enkelt.

Utdrag från Dagen svalnar...

IV

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

När jag sökte runt bland dikter så fann jag även denna som jag fastnade lite extra för. Dock hittade jag inte vem som skrivit den.

brev från din dotter..

du
har aldrig varit
som alla andra
inte en sådan
pappa
som socialstyrelsen rekommenderar
inte en sådan pappa som alltid är närvarande

du är
flyktig, inåtvänd, onåbar
sårbar
men
dina vackra ögon
din känsliga mun
din karismatiska utstrålning
den kreativa
konstnärssjälen
din uppfinningsrika
överlevnadsförmåga
den djupa filosofiska ådran
allt
lever vidare i dina barn
och din outtröttliga
kärlek
till de små och utsatta
de hungriga
de gömda
din osvikliga tro på
fred och frihet
har du gett i arv
till oss

och vi vet
pappa

att ingen människa är illegal