Jag tycker att båda var väldigt bra. Språket i novellen berörde mig både negativt men framförallt positivt. Att den var skriven på "invandrarsvenska" var till en början övervägande störande. Det var svårt att fokusera och även få upp en rytm i huvudet. Efter ett tiotal rader i novellen var detta som bortblåst. Då brydde jag mig inte om den dåliga svenskan. Då hade novellen blivit så pass spännande att detta inte hade någon negativ inverkan. Tvärtom. Språket förtydligade istället handlingen och gjorde att den blev mycket mer spännande.
Detta tycker jag att filmen hade tappat lite av. Där var handlingen mycket mer konkret, och berättaren förklarade i mina ögon för mycket. Utrymmet för att tänka och tolka själv hade försvunnit och tonats ner. En sak jag verkligen hade gillat i novellen. Däremot hade filmen fått med en skön chargon. Den var väldigt komisk. Det tycker jag är viktigt - att kunna väva in komik i en allvarlig sak/ämne, utan att grundtanken faktiskt förlorar sin karaktär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar